Livet är så orättvist – när är det vår tur?

Emilie Andersson

Hej! Vad kul att just du hittade hit =) Jag heter Emilie är 35 år och rätt nyinflyttad här på vi med barn .Har bloggat sen 2009 på två andra plattformar och kände nu att det var dags med lite miljöombyte =) Jag är förlovad och sambo med min kille och bästa vän Mattias , vi har varit ihop sen 2012 och blev föräldrar till vår lilla son Lennox i sep 2016 . Vi bor i en mysig bostadsrätt med en stor härlig terrass i centrala Malmö och med oss bor även vår staffe Vega och katten Ceasar. Jag älskar att inreda hemma eller hos andra och jag blandar gärna design med antika loppisfynd. När jag inreder vill jag inspirera andra att våga använda loppis och antikt och inte bara konsumera nya saker. När jag inte fixar hemma älskar jag att vara i stallet några gånger i veckan och det är här jag laddar mina batterier. Mina andra intressen är att laga vegetarisk mat ( varit veg i 23år) resa , umgås med vänner och familj samtidigt som jag älskar att vara helt själv . I min blogg kan du följa mitt liv som går i 200 km/h där jag delar med mig av alla sidor i vardagen , alla mina samarbeten , dagarna i stallet , livet som nybliven mamma, mina innersta tankar och känslor. Min blogg är inte censurerad och jag är ofta väldigt personlig i mina inlägg. Här tar jag ofta upp känsliga ämnen som berör bla min förlossningsdepression och ångest som vi alla behöver prata mera om. Hoppas du kommer gilla min blogg och komma tillbaka många gånger ! KONTAKT & SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR [email protected] INSTAGRAM: @room.by.me

Inget man ska prata om, inget någon pratar om , det ska bara sopas under mattan …

Hur mycket man än sväljer och kämpar vidare så kommer allt tillbaka , alla minnen , smärtan , känslorna och tankarna.
Nu är det snart exakt ett år ( 26 nov) som jag fick beskedet om mitt ” missed abortion” i vecka 16, fick genomgå en kemisk abort som misslyckades och fick skrapas .
Väldigt kort tid efter det , ca 1,5 mån så fick jag ett även missfall.

”Tiden läker alla sår” , nä det gör den inte men den gör saker lite lättare att bära på.
Efter det som hände ville jag inte ens tänka på att skaffa barn eller träffa någon med barn för den delen. Jag ville inte ha något med det att göra eftersom allt gått så fel, det gjorde bara ont att se gravida kvinnor och barnvagnar ÖVERALLT!

När jag gick ut med detta offentligt fick jag otrolig respons från er läsare och så många som mailade mig och berättade sina upplevelser, så glad för det!

Under vintern nov- mars när allt var så tungt och min kropp helt flippat ,var på sjukhuset varje så orkade jag knappt titta på fb och instagram vissa dagar eftersom det kändes som att ”alla” la ut ultraljudsbilder :-/
Så många av mina vänner och bekanta som blev gravida förra sommaren/hösten och som idag har barn .
Jag ville vara lycklig för allas skull men jag orkade inte , orkade inte eftersom itt hjärta gjorde ont och jag var ledsen.
Kändes så hemskt att inte känna fullständig lycka när alla berättade om sina graviditeter , men vad skulle jag göra när mina känslor tagit över .

Tiden går och vi önskar inget hellre än att bli föräldrar , men det händer inte .
Helt livet har man varnats för att bli gravid och ätit p-piller sen man var 15 år.
Komiskt när kan tänker på det nu , har inte haft preventivmedel på ca 2 år och inget händer .
” Er tid kommer” , ja så är det kanske men jag är ju inte 25 år heller och INGET blir enklare när man är över 30 år kan jag känna.

Man hoppas varje månad att något ska hända och vi fortsätter leva på hoppet 😉

Emilie Andersson

Lämna ett svar Avbryt svar