Idag , 26 nov för exakt ett år sedan kom den dagen jag trodde skulle bli en av dom bästa dagarna i mitt liv dock blev det precis raka motsatsen .
Första ultraljudet i v 16 som tyvärr inte visade en liten bebis med ett dunkande hjärta utan en graviditet som stannat medan kroppen fortsatt att vara gravid.
Den långa resan skulle då börja , tre långa månader med ständiga besök på sjukhuset , kemisk abort och skrapning .
Nu ett år senare känns det nästan som en dålig dröm som just passerat, fortfarande svårt att ta in och förstå allt som hände under den perioden .
Min kropp har tyvärr ännu inte återhämtat sig men allt har väl sin gång …..
Ta ingenting föregivet i livet <3
Senaste kommentarer