Så många besök hos BM innan förlossning , from att man fått veta att man är gravid och fram till förlossning går man ständigt på samtal och kontroller. Så mycket info om allt gällande graviditeten och amning och om livet som mamma.
MEN ingen pratar om ” vad händer sen”?!
Så mycket jag inte hade en aning om innan jag var helt uppe i det själv, så mycket saker jag hade velat veta men ingen pratade om 🙁
Vi var på en föräldrautbildning ca 1 månad innan Lennox föddes och jag tyckte den var super! JUST DÅ fram till min egen förlossning då INGET stämde med det dom informerat oss om 🙁
Jag öppnade mig inte , jag fick inga värkar , jag hade ingen ”normal” förlossning som dom beskrivit och absolut ingen normal upplevelse efter. Min kropp gjorde precis allt fel och jag trodde vid vissa tidpunkter att jag inte skulle överleva 🙁 INGEN sa nånting om detta…
Det man fick höra var dom olika ” faserna ” man skulle gå igenom innan själva utdrivningsskedet .
———————————-
(Text från 1177)
Förlossningens tre steg
Förlossningen delas in i öppningsskedet, utdrivningsskedet och efterbördsskedet. Före öppningsskedet kommer latensfasen, som är kroppens förberedelse inför förlossningen. Den klarar man bäst av hemma, och därför ska man vara beredd på att åka hem igen om barnmorskan konstaterar att man är i latensfasen.
Själva öppningen sker i två steg. Först utplånar sig livmoderhalsen, det vill säga förkortas och drar sig undan. Sedan börjar modermunnen, alltså öppningen av livmodern ned mot slidan, att vidga sig. För omföderskor brukar det här ske samtidigt.
Det kan vara svårt att veta om förlossningen har startat eller var i förlossningen man befinner sig, och om det man går igenom är som det ska. Man kan alltid ringa till barnmorskemottagningen eller förlossningsavdelningen för att få råd. På förlossningsavdelningen finns alltid personal som kan hjälpa till. Ibland kan man behöva åka in till sjukhuset för att göra en kontroll. Om allt är som det ska och barnmorskan bedömer att det är en tid kvar kan man få åka hem igen.
Latensfasen – kroppen förbereder sig
Under latensfasen har man mer eller mindre kraftiga sammandragningar när livmodern förbereder sig för förlossningen. Först känns värkarna som mensvärk som kommer och går. Sedan blir värkarna kraftigare, kommer tätare och mer regelbundet. Latensfasen pågår tills modermunnen har öppnat sig tre till fyra centimeter. Det tar vanligen åtta till tjugo timmar, ibland längre tid. Denna period kan vara jobbig eftersom man har lite ont nästan hela tiden utan att det verkar hända så mycket. Det kan också vara så att man inte märker av denna period alls utan kommer in till förlossningen och är nästan helt öppen.
Under latensfasen kan det vara lättare att skingra tankarna hemma och försöka göra saker så att man inte tänker lika mycket på smärtan. Det är bra om man har tränat avslappning i förväg. På barnmorskemottagningen kan man hyra en så kallad tens-apparat, transkutan nervstimulering, som används för att lindra smärtorna. Tens verkar genom ofarliga elektriska strömstötar som frisätter kroppens egna smärtstillande ämnen, så kallade endorfiner.
Det är bra att försöka vila om man kan. Anledningen är att man behöver spara krafter till förlossningen.
Ibland lindras smärtan om man badar eller duschar. Den blivande pappan, ens partner eller någon annan nära anhörig kan också hjälpa till genom att ge massage. Värme lindrar smärtan och man kan använda vetekuddar som värms i mikrovågsugn eller vanlig ugn. Man kan också ta smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol, till exempel Panodil eller Alvedon. Om man har så ont att man är fullständigt uttröttad kan man behöva läggas in på BB eller förlossningsavdelning under latensfasen.
Om latensfasen håller på i mer än ett dygn kan det bero på att värkarna inte är tillräckligt effektiva. Då kan det behövas att barnmorskan tar hål på fosterhinnorna så att vattnet går, och ofta får man värkförstärkande dropp, för att förlossningen ska komma igång ordentligt.
Ibland kan den blivande mamman få läkemedel för att kunna vila istället för att inte bli helt utmattad innan den aktiva fasen har börjat.
Den aktiva fasen – dags att åka in
Det som kallas förlossningsarbetet startar när man har kommit in i den aktiva fasen. Det innebär att två av dessa tre saker sker eller har skett: Man har regelbundna sammandragningar, tre till fyra stycken inom loppet av tio minuter, vilket innebär att det är två till tre minuter mellan värkarna. Vattnet går. Modermunnen har öppnat sig tre till fyra centimeter, vilket är något som barnmorskan känner när man har kommit till förlossningsavdelningen.
Vid det här laget är det vanligt att man vill ha smärtlindring och då kan det vara dags att åka in. När man ska få sitt första barn kan det vara svårt att veta när det är dags. Det bästa är oftast att ringa och rådgöra med en barnmorska på förlossningsavdelningen när man tror att förlossningen har startat. Samtidigt ska man utgå från sig själv och hur man känner sig. Om det känns mycket jobbigt och man har svårt att slappna av, kan man åka in för en kontroll. Om allt är bra och barnmorskan bedömer att det inte är dags, får man åka hem igen. Det är inget ovanligt, ändå är det lätt att bli besviken.
Vattnet kan gå utan värkar
Om vattnet har gått utan att värkarna har börjat, får man oftast vänta ett till tre dygn för att se om värkarna kommer igång. Vanligtvis kommer förlossningen igång av sig själv, annars får man ett dropp som sätter igång värkarna eller så sätts förlossningen igång på annat sätt. Om livmoderhalsen inte är redo kan man först få prostaglandin som gör att den mognar. Det går också att sätta igång förlossningen med hjälp av en liten slang vars ände kan vidgas till en ballong, men detta är inte så vanligt när vattnet har gått.
———————————-
Ingen nämnde hur man mår / kan må efter förlossning?!
Detta ”fick” jag :
• Opererade ut moderkakan som vägrade lossna , vilket medför mkt blödning , kraftig värk inuti och utanpå mage. ( har fortfarande problem )
• Klippt och sydd, blöder och kliar ( har fortfarande problem )
•Höger ben ” sov” inte helt återställd efter epiduralen och jag kunde inte gå ordentligt på benet på 1 vecka eftersom det inte följde med. Kunde inte bära eller lyfta mitt eget barn , knappt stå eller gå utan hjälp.
• Tog blodförtunnande sprutor varje morgon i 1 vecka pga operationen och för att förebygga blodpropp.
• Svullen hals
• Ont i revbenen pga kraftigt yttre tryck under förlossningen
• svullna ben och fötter
• Migrän pga hormonpåslag och epidural ( har fortfarande problem)
• Yrsel och tjutande ljud i höger örat ( har fortfarande problem )
• bristningar i ansiktet pga krystarbetet
Det jag visste var att många blir klippta och sydda vilket jag var förberedd på men det andra visste jag inte….
Så mycket besvikelse kring informationen innan förlossning , varför fick man inget veta ?
Jag gick också föräldrarutbildning och även profylax. Som du säger får man information om det ”normala” förlossningsförloppet och sen säger det att det finns många oförutsedda saker som kan ske och att det skall man vara inställd på. Man fick ju dock korta svar på vad det kunde vara t.ex akut kejsarsnitt och att bli klippt typ men nu i efterhand vet jag med att det finns mkt mer som är oförutsett. Jag hade också en tuff förlossning och jag kunde inte i min vildaste fantasi förutsälla mig att det skulle bli som det blev. Vi mår bra jag och min son men jag känner med din fustrartion.