Del 1
När två blir tre..
Dagen hade kommit och Lennox var äntligen här i mina armar.
Den där dagen man väntat på då vi blir en familj och en ny fas i livet börjar .
Jag blir mamma för första gången och Mattias pappa , vi som hade längtat SÅ!
Efter en fruktansvärd förlossning lämnade vi äntligen sjukhuset och fick åka hem till ” bebisbubblan” för att vila och lära känna vår nya familjemedlem.
Bubblan sprack redan första dygnet då amningen inte funderade alls ( vilket jag inte visste då) och Lennox skrek oavbrutet tills han somnade av utmattning ( och hunger ) ????
På kontrollen på BB hade han tappat massor i vikt och var SÅ hungrig , med två helt ovetande föräldrar som kämpade för att göra honom nöjd.
Jag avbröt amningen senare den dagen då båda mina bröst blödde och började med flaska , bästa beslutet ever! Lennox var 4 dagar gammal.
Dagarna gick och jag sov knappt alls ( kändes som jetlag) men trodde väl att jag så småningom skulle kunna slappna av och kunna sova men jag hade fel.
Jag kunde knappt gå, ännu mindre bära mitt barn pga mitt förlamade ben ( i åtta dagar) som berodde på min ryggbedövning . Kunde knappt röra min mage pga operationen ( borttagning av moderkakan ). Migrän VARJE DAG pga ryggbedövningen och sömnlösa nätter .
Jag grät så mycket men tänkte att SNART får jag sova och SNART mår jag bättre i kroppen. Efter en mån mådde jag fortfarande inte bra , kroppen repade sig men inte huvudet. Efter två mån kunde jag röra mig normalt och hade inte ont nånstans men tankarna var mörka , lika mörka som dom varit sen dag ett ????
Lennox hade kolik dom tre första månaderna i sitt liv och vi sov inte en enda natt. Var annan eller var tredje timma ville han ha mat ( vilket var ok) men sen kunde han inte somna.
Magvärken tog över och han skrek av smärta medan jag vaggade honom runt i lägenheten timma efter timma. När han sen kom till ro var det snart dags för mat igen , alltså ingen sömn för mig. Natt efter natt efter natt med kanske 1-2 tim sömn totalt , jag bara grät på dagarna.
Är det bara jag som känner såhär eller finns det andra oxå tänkte jag ? Kände mig så ensam och jag grät varje dag när Lennox sov och Mattias var på jobbet. Efter 3 månader närmades det jul och jag var så orkeslös och TRÖTT och ville bara att det skulle vara över . Hade ingen lust att träffa släkt och vänner och låtsas att ”man mår bra” i den perfekta lilla familj vi blivit , för det var exakt det, JAG MÅDDE INTE BRA !
Fortsättning följer…
Jag tycker du är så modig som vågar öppna upp och skriva om detta. Du ska veta att du inte är ensam i hur du känner. Min dotter är lika gammal som din son och hon hade också kolik i 3 mån. Hon vägrade flaska och amningen fungerade inte… jag satt i timmar medans hon sov och försäkra meta henne i sömnen istället (BVC sa jag skulle göra så) dvs fick heller ingen sömn alls….jag blev rörd av det du skrev då jag känner igen mycket av det. Jag gråter bara jag tänkte tillbaka på den tiden???? Tack snälla för du delade med dig????❤
Tack själv för dina fina ord ❤