Avskyr sjukhus! – Emilie Andersson

Emilie Andersson

Hej! Vad kul att just du hittade hit =) Jag heter Emilie är 35 år och rätt nyinflyttad här på vi med barn .Har bloggat sen 2009 på två andra plattformar och kände nu att det var dags med lite miljöombyte =) Jag är förlovad och sambo med min kille och bästa vän Mattias , vi har varit ihop sen 2012 och blev föräldrar till vår lilla son Lennox i sep 2016 . Vi bor i en mysig bostadsrätt med en stor härlig terrass i centrala Malmö och med oss bor även vår staffe Vega och katten Ceasar. Jag älskar att inreda hemma eller hos andra och jag blandar gärna design med antika loppisfynd. När jag inreder vill jag inspirera andra att våga använda loppis och antikt och inte bara konsumera nya saker. När jag inte fixar hemma älskar jag att vara i stallet några gånger i veckan och det är här jag laddar mina batterier. Mina andra intressen är att laga vegetarisk mat ( varit veg i 23år) resa , umgås med vänner och familj samtidigt som jag älskar att vara helt själv . I min blogg kan du följa mitt liv som går i 200 km/h där jag delar med mig av alla sidor i vardagen , alla mina samarbeten , dagarna i stallet , livet som nybliven mamma, mina innersta tankar och känslor. Min blogg är inte censurerad och jag är ofta väldigt personlig i mina inlägg. Här tar jag ofta upp känsliga ämnen som berör bla min förlossningsdepression och ångest som vi alla behöver prata mera om. Hoppas du kommer gilla min blogg och komma tillbaka många gånger ! KONTAKT & SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR [email protected] INSTAGRAM: @room.by.me

Känns som tiden står stilla …
Sitter i väntrummet på akuten ( på KK) och är snart inne på min tredje timma i denhär fåtöljen 🙁
In och ut till olika rum gör olika undersökningar /prover och än har har inte ens träffat en läkare ?!
Jag vill bara bli ordentligt undersökt inside out och få ett besked och behandling eftersom jag har så ONT .
Sen hem till sängen !!
SÅ trött på oavbruten värk, svullen mage och illamående . Vill bli mig själv igen och hitta motivation till träning och jobb.
Var precis inne hos en sköterska som tog ett stick i fingret , hon var så kall och nonchalant . Hon frågade om varför jag var där osv och jag berättade min story och hur jag mår just nu.
Hon svarar mig att ”det är jätte vanligt tyvärr ”och fortsätter skriva .
So what??? Det skiter väl jag i,knappast vanligt i mitt liv och jag har aldrig varit i närheten av detta tidigare ?! Vad är det för jävla puckon som jobbar här??
Skaffa lite empati och värme , vidrigt att behöva bli bemött på detta sätt efter allt msn gått och går igenom just nu :-((

Snälla kan jag få träffa en läkare snart och gå hem ……:(

Emilie Andersson

Lämna ett svar Avbryt svar