Del 3
Jan passerade , feb passerade och ingenting kändes kul . Mattias startar ny firma , är stressad och jobbar oavbrutet.Vi sov då fortfarande inte på nätterna och på dagarna blev det mer och mer aktivitet , Lennox kunde nu sitta och krävde massor med underhållning . Han var alltid glad och sprallig och jag var bara trött och nedstämd. Jag ville helt göra absolut ingenting men Lennox ville göra allt.
Det hade nu gått nästan 6 mån sen förlossningen och jag kunde inte förstå hur jag kunde må så dåligt ?! Hur jag än gjorde eller tänkte så var ju ingenting speciellt kul och helst ville jag bara sova . Jag började läsa artiklar på nätet och kände igen mig i en hel del historier , var jag verkligen sjuk på nåt sätt eller bara sliten? Nästan alla jag känner tycker att det är så himla underbart och mysigt att vara mammaledig medans jag avskyr hela upplägget. Tre månader kunde jag stå ut sen gick det inte mera…
I mars var Lennox 6 månader och han började redan få tänder, detta var starten på något riktigt jobbigt.
Jag bet ihop , gjorde vad jag skulle , fixade allt med Lennox till perfektion. Fortfarande inte med några känslor utan mera som en maskin som måste utföra son uppgift . Ofta när Mattias kom hem från jobb så tjafsade vi eftersom jag bara ville ” lämna över” på sekunden och Mattias ville gärna landa lite innan .
Jag försökte oftast lämna hemmet för att göra nånting men somnade oftast på sängen utmattad och deppig . Min önskan var att somna och vakna en vecka senare sång fick sova riktigt länge. Dessvärre vaknade jag några timmar senare och magen knöt sig 🙁
I mars försökte jag göra en plan för sommaren och jag kom igång med träningen ordentligt 3-4 pass i veckan och åt jättebra. Efter att ha kämpat oss igen en månad med total sömnbrist och skrik hela nätterna kom jag till en punkt då det inte gick mera. Jag sov bort varenda sekund som gick på dagarna och jag tröståt allt innehållande socker. Tappade motovationen till träningen och klarade inte att sluta med sockret .
Dagarna gick upp och ner, vissa bättre än än adra men oavsett fruktansvärt tråkigt att var mammaledig .
Lennox började krypa och var ännu mera krävande , hela tiden passa på han så inget hände. Jag fullföljde min uppgift korrekt men helt utan känslor , jag gjorde det för att jag var tvungen .
Nu ärLennox 7 mån och jag var så vilsen känslomässigt ..,,
Fortsättning följer
Jag känner igen mig i din text. Så där var det för mig också och är det fortfarande tyvärr. Jag hatade att vara mamma ledig i ett helt år. 6 månader hade räckt bra för mig. Så jag vet hur du känner dig och vad du går igenom. Jag hoppas att lilltjejen får förskoleplats snart.För då kanske man kan ladda upp batterierna och göra något annat skoj som man inte kunde göra när man var mamma ledig. Jag håller tummarna och hoppas att du kommer att få må bra igen. Varma kramar från mig till dig