En olycka kommer sällan ensam

Emilie Andersson

Hej! Vad kul att just du hittade hit =) Jag heter Emilie är 35 år och rätt nyinflyttad här på vi med barn .Har bloggat sen 2009 på två andra plattformar och kände nu att det var dags med lite miljöombyte =) Jag är förlovad och sambo med min kille och bästa vän Mattias , vi har varit ihop sen 2012 och blev föräldrar till vår lilla son Lennox i sep 2016 . Vi bor i en mysig bostadsrätt med en stor härlig terrass i centrala Malmö och med oss bor även vår staffe Vega och katten Ceasar. Jag älskar att inreda hemma eller hos andra och jag blandar gärna design med antika loppisfynd. När jag inreder vill jag inspirera andra att våga använda loppis och antikt och inte bara konsumera nya saker. När jag inte fixar hemma älskar jag att vara i stallet några gånger i veckan och det är här jag laddar mina batterier. Mina andra intressen är att laga vegetarisk mat ( varit veg i 23år) resa , umgås med vänner och familj samtidigt som jag älskar att vara helt själv . I min blogg kan du följa mitt liv som går i 200 km/h där jag delar med mig av alla sidor i vardagen , alla mina samarbeten , dagarna i stallet , livet som nybliven mamma, mina innersta tankar och känslor. Min blogg är inte censurerad och jag är ofta väldigt personlig i mina inlägg. Här tar jag ofta upp känsliga ämnen som berör bla min förlossningsdepression och ångest som vi alla behöver prata mera om. Hoppas du kommer gilla min blogg och komma tillbaka många gånger ! KONTAKT & SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR [email protected] INSTAGRAM: @room.by.me

Som jag skrev tidigare så har jag varit sjukt i ca 2 veckor och inte kunnat träna alls .
I går var första dagen jag kände mig pigg och frisk och äntligen skulle jag få besöka gymet !
MEN… en tim innan jag slutade för dagen fick jag yrsel och synrubbningar och svårt att stå och gå rakt utan att vingla.
Hade svårt att gå till omklädningsrummet och byta om och fick verkligen kämpa och fokusera på att gå rakt och inte snubbla i trappan.
I bilen snurrade allt och jag kände mig riktigt onykter och svettades.
Väl hemma var jag så yr och illamående att jag kräktes följt av fruktansvärd frossa .
Har aldrig upplevt detta tidigare och det är väldigt svårt att beskriva .
Jag ringde sjukupplysningen och fick rådet att söka läkare omgående.
Fick en akuttid att träffa läkare vid 22 och alla möjliga tester gjordes med goda resultat . Tyvärr var/ är inte balansen den bästa och jag fick diagnos ” kristallsjuka” och måste göra övningar med sjukgymnast för att få kristallerna i öronen på plats igen .
Allt kommer bli bra men det känns kämpigt att aldrig få träna och röra på sig och känna dig totalt orkeslös dag efter dag.
Men det är bara att kämpa på och se framåt !
Det finns inget jag inte klarar ;-)))

Emilie Andersson

Lämna ett svar Avbryt svar