Header Image

Emilie Andersson

Hej! Vad kul att just du hittade hit =) Jag heter Emilie är 35 år och rätt nyinflyttad här på vi med barn .Har bloggat sen 2009 på två andra plattformar och kände nu att det var dags med lite miljöombyte =) Jag är förlovad och sambo med min kille och bästa vän Mattias , vi har varit ihop sen 2012 och blev föräldrar till vår lilla son Lennox i sep 2016 . Vi bor i en mysig bostadsrätt med en stor härlig terrass i centrala Malmö och med oss bor även vår staffe Vega och katten Ceasar. Jag älskar att inreda hemma eller hos andra och jag blandar gärna design med antika loppisfynd. När jag inreder vill jag inspirera andra att våga använda loppis och antikt och inte bara konsumera nya saker. När jag inte fixar hemma älskar jag att vara i stallet några gånger i veckan och det är här jag laddar mina batterier. Mina andra intressen är att laga vegetarisk mat ( varit veg i 23år) resa , umgås med vänner och familj samtidigt som jag älskar att vara helt själv . I min blogg kan du följa mitt liv som går i 200 km/h där jag delar med mig av alla sidor i vardagen , alla mina samarbeten , dagarna i stallet , livet som nybliven mamma, mina innersta tankar och känslor. Min blogg är inte censurerad och jag är ofta väldigt personlig i mina inlägg. Här tar jag ofta upp känsliga ämnen som berör bla min förlossningsdepression och ångest som vi alla behöver prata mera om. Hoppas du kommer gilla min blogg och komma tillbaka många gånger ! KONTAKT & SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR [email protected] INSTAGRAM: @room.by.me

Försökte mitt bästa men fick ge upp till slut

Publicerad,

Fredag

Igår tog jag mig upp och till jobbet men jag vet knappt hur.
Sån värk att jag knappt kunde ta min in eller ut ur bilen.
Väl på jobb kl 07.00 kämpade jag på och svettades och frös om vartannat men klarade mina uppgifter .
När vi väl skulle sätta oss för att äta frukost gick det bara inte , jag kunde inte vara stilla för värken tog överhanden .
Innan lunch fick jag kasta in handduken och åka hem :-/
Vilade och kände mig lite bättre på em , tur var väl det eftersom vi skulle fira Mattias födelsedag på kvällen 😉
Bra att försöka göra saker så man inte tänker på hur ont man faktiskt har.
Puss

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *