Header Image

Emilie Andersson

Hej! Vad kul att just du hittade hit =) Jag heter Emilie är 35 år och rätt nyinflyttad här på vi med barn .Har bloggat sen 2009 på två andra plattformar och kände nu att det var dags med lite miljöombyte =) Jag är förlovad och sambo med min kille och bästa vän Mattias , vi har varit ihop sen 2012 och blev föräldrar till vår lilla son Lennox i sep 2016 . Vi bor i en mysig bostadsrätt med en stor härlig terrass i centrala Malmö och med oss bor även vår staffe Vega och katten Ceasar. Jag älskar att inreda hemma eller hos andra och jag blandar gärna design med antika loppisfynd. När jag inreder vill jag inspirera andra att våga använda loppis och antikt och inte bara konsumera nya saker. När jag inte fixar hemma älskar jag att vara i stallet några gånger i veckan och det är här jag laddar mina batterier. Mina andra intressen är att laga vegetarisk mat ( varit veg i 23år) resa , umgås med vänner och familj samtidigt som jag älskar att vara helt själv . I min blogg kan du följa mitt liv som går i 200 km/h där jag delar med mig av alla sidor i vardagen , alla mina samarbeten , dagarna i stallet , livet som nybliven mamma, mina innersta tankar och känslor. Min blogg är inte censurerad och jag är ofta väldigt personlig i mina inlägg. Här tar jag ofta upp känsliga ämnen som berör bla min förlossningsdepression och ångest som vi alla behöver prata mera om. Hoppas du kommer gilla min blogg och komma tillbaka många gånger ! KONTAKT & SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR [email protected] INSTAGRAM: @room.by.me

Jag kommer gå vidare, jag är stolt men besviken!

Publicerad,

Under 2014 gjorde klarade jag flera saker som jag är så stolt över !
En av dom sakerna var att utbilda mig och avsluta utbildningen och ta examen .
Jag blev validerade mellan jan och juni och blev klar undersköterska , sen bestämde jag mig för att läsa akutsjukvård och läste från sep till dec.
(Nu efteråt ångrar jag mitt val lite, ingen framtid med detta yrke 🙁 Det finns och kommer alltid finnas jobb inom vården men ohållbart ekonomiskt för en usk som det ser ut idag .)
Jag blev klar innan jul och fick en anställning direkt på arbetsplatsen där jag jobbade timmar .
Jag blev såklart jätteglad eftersom ett jobb är alltid ett jobb 😉
Men nu bara en månad senare har glädjen slocknat och jag inser på riktigt hur lågt klassat mitt arbete är och hur dåligt jag ” belönas” för det jag gör .
Jag jobbar och tar hand om svårt sjuka människor som inte har långt kvar att leva och det tar hårt både psykiskt och fysiskt på oss som jobbar .
Vi jobbar dagar, kvällar och helger och vi har ständig press från företaget och anhöriga …för vadå?
En själslig lön? Om det ändå vore så, tyvärr är det tvärtom och vi är lågavlönade och vår titel underskattad :-/
Så sorgligt och orättvist med tanke på vad vi gör när vi jobbar, utan usk stannar vården!!

Jag har under veckan bestämt mig för att gå vidare ( vilket såklart alltid varit planen efter min examen ) redan nu och så fort som möjligt. Jag vet vad jag vill jobba med och kanske kommer det ta lite tid att komna dit men tills dess ska jag jobba med något som jag tjänar pengar på !
Trött på att gå plus minus noll och känna mig utnyttjad, precis som på sitt första sommarjobb i högstadiet .. Hahaha. Detta gäller inte bara min nuvarande arbetssituation utan hela vårdsektorn 🙁

image image
Nu jäklar ska jag fixa färdigt mitt cv idag och nästa vecka ska det mailas ansökningar !

Wish Me luck!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *