Emilie Andersson

Jag har undvikit att vara personlig på bloggen flera månader då jag burit på en hemlighet i ca tre månader .
Jag hade snart tänkt ( om 1-2 mån) att dela med mig av min hemlis men tyvärr blir det inte som jag tänkt…

Jag har varit gravid och överlycklig i ca 14-15 veckor och i onsdags morse gick vi på vårt efterlängtade första ultraljud där vi fick veta att det inte fanns nån bebis som växte i magen utan att något hänt och vi måste till sjukhuset.
Vi fick remiss akut och åkte till sus för att träffa en läkare och jag fick genomgå omfattande olika undersökningar (som var väldigt psykiskt påfrestande )för att konstatera att jag fått ett missfall och att min graviditet troligtvis stannat redan i v 9 men inte stötts ut ur kroppen. Min livmoder har dock fortsatt att växa och hormonerna har pumpats ut och jag har gått igenom alla faser under dessa tre månader och fått en mage .
Jag grät hela tiden oavbrutet, känslorna svämmade över …
Vi fick beskedet om slut kemisk abort och igår genomled jag det värsta dygnet i mitt liv, trodde verkligen att jag skulle dö av smärtorna ( som tydligen är detsamma som vid förlossning ) och jag skrek i timmar långt in på natten, men allt verkar ha gått som det ska och idag har jag sovit bort precis hela dagen.
Det är inte bara en sorg psykiskt utan även fysiskt , min kropp och hela jag förändrades och jag var verkligen så förberedd på att bli mamma , nu känns det bara tomt :-/
Om några veckor är jag mig själv igen förhoppningsvis , nu är det bara att fokusera på att ta hand om relationen och kärleken .
Tillsammans är vi starka <3