Emilie Andersson

Hej finisar!

Hoppas er vecka varit bättre än min ….

Jag har kämpat mig igenom veckan med nöd och näppe , så ont jag haft!

Vi kom hem sent i söndags och jag mådde ok när vi la oss för att sova ( haft en toppen vistelse i Småland utan ont). Vaknade mitt i natten med smärta ifrån helvetet och jag var tvungen att gå upp, hela måndagen var förstörd och jag kunde inte ens gå till toan utan hjälp.Tisdagen fortsatte i samma mönster och värkarna/sammandragningarna kom och gick , jag ville bara dö av smärta och var nära att åka in till förlossningen . Natten till ons kunde jag inte ligga i sängen längre än till 02.30 då jag återigen fick kliva upp och vanka runt hemma för att tänka på annat . Blev sängläge på dagen och var helt utslagen.

I går vaknade jag efter att ha fått sova hela natten utan kraftiga smärtor ( har ständigt värk men inte outhärdligt ) och vi passade på att fixa lite ärenden. Då kom värken som ett brev på posten och på Ica maxi parkeringen får jag så ont att jag skriker.

Jag ber Mattias handla och sitter kvar i bilen , redan efter 5 min tar smärtan över och jag får helt panik . Tar mig ur bilen , ringer Mattias som skyndar sig ut och när han väl kommer svartnar det för ögonen .

Mina tårar sprutar och Mattias hjälper mig in i bilen där jag ligger ner och har fullständig panik, glömmer att andas och blir ännu mera yr.

Efter totalt ca 20-30 min kaos av smärta avtar det värsta och jag somnar nästan, återigen SÅ nära att vi åkte in.

Spännande hur detta ska sluta….