Resa kollektivt är inte min grej

Emilie Andersson

Hej! Vad kul att just du hittade hit =) Jag heter Emilie är 35 år och rätt nyinflyttad här på vi med barn .Har bloggat sen 2009 på två andra plattformar och kände nu att det var dags med lite miljöombyte =) Jag är förlovad och sambo med min kille och bästa vän Mattias , vi har varit ihop sen 2012 och blev föräldrar till vår lilla son Lennox i sep 2016 . Vi bor i en mysig bostadsrätt med en stor härlig terrass i centrala Malmö och med oss bor även vår staffe Vega och katten Ceasar. Jag älskar att inreda hemma eller hos andra och jag blandar gärna design med antika loppisfynd. När jag inreder vill jag inspirera andra att våga använda loppis och antikt och inte bara konsumera nya saker. När jag inte fixar hemma älskar jag att vara i stallet några gånger i veckan och det är här jag laddar mina batterier. Mina andra intressen är att laga vegetarisk mat ( varit veg i 23år) resa , umgås med vänner och familj samtidigt som jag älskar att vara helt själv . I min blogg kan du följa mitt liv som går i 200 km/h där jag delar med mig av alla sidor i vardagen , alla mina samarbeten , dagarna i stallet , livet som nybliven mamma, mina innersta tankar och känslor. Min blogg är inte censurerad och jag är ofta väldigt personlig i mina inlägg. Här tar jag ofta upp känsliga ämnen som berör bla min förlossningsdepression och ångest som vi alla behöver prata mera om. Hoppas du kommer gilla min blogg och komma tillbaka många gånger ! KONTAKT & SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR [email protected] INSTAGRAM: @room.by.me

Vilken resa…
I går åkte vi ( jag , Lennox, Vega och syrran) till Småland för lite familjetid.
Lennox hade magknip hela morgonen så runt 09.00 blev det mys i soffan och lite vila ( äntligen efter en lång natt ) innan det var dags att åka 🙂

Tanken var att fixa till oss runt 10.00 , packa det sista och ta bussen 11.00, 10.45 vaknar jag på soffan!!!

PANIK minst sagt men 11.15 var vi på bussen , kan knappt fatta hur jag lyckades .

Jag avskyr verkligen att åka stadsbuss ( alltid gjort) och jag gillar det inte bättre nu när jag åker med barnvagn och idag med en hund oxå.
Dryga människor som ska på och av först och ingen som ens erbjuder hjälp när man kommer med barnvagn, hund och en stor väska .

Väl på bussen var det en iallafall en snäll dam som erbjöd Vega en sittplats hos henne medan jag stod med vagnen och packning , mitt hjärta smälte ❤️

På centralen mötte jag upp syrran och vi köpte kaffe med oss på väg mot tåget.
När vi väl skulle gå på tåget var dörrarna avstängda på vår vagn och jag fick springa längs perrongen med väskor och barnvagn och packa in allt på rätt ställe.

Tågresen tog två timmar och Lennox sov mestadels av resan medan Vega satt och kollade ut genom fönstret bredvid Vickan.

Väl framme i Nässjö lämnade syrran över Vega till pappa som stod och väntade på oss på perrongen .
DÅ GÅR DÖRRARNA IGEN och vi står på tåget med vagn och Lennox , pappa och Vega på perrongen och dörrarna går inte att öppna ?!?

Vi sliter och drar, pappa likaså på utsidan och folk började bli lite stressade.

Till slut öppnas dörrarna och vi kan äntligen komma av och åka sista biten hem med bil.

Härlig promenad hemma i Södersholm

* Resa kollektivt och speciellt med SJ är bara skit enligt mig …

Tackar vet jag att åka egen bil då man bestämmer allt själv, när man åker, när man stannar ,vilka man åker med osv

Nästa gång kör vi upp, punkt slut!

Emilie Andersson

Lämna ett svar Avbryt svar