Emilie Andersson

Hej Jag vet inte var jag ska vända mig för ett reportage om SJ.

Detta måste ut i tidningen över hela landet och vi har även anmält händelsen.

Tisdag 11/10 kl 12.00 skulle vi , jag min nyfödda son, min hund och min syster åka tåg till Malmö från Linköping.

Vi hälsade på vår mamma på sjukhuset i Linköping och valde att ta tåget därifrån .

Vi ställer oss på perrongen kl 12.00 precis där vagn 6 skulle stanna .

Tåget är försenat och ny avgångstid är 12.05, tåget kommer till perrongen 12.04!!

Jag kliver på vagn 6 och kastar in barnvagn och min sons resväska precis innanför dörren medan min syster står kvar med bebis i bilstol , hund och väskor på perrongen. Jag kliver av , greppar min sons bilstol , skötväska och mitt bagage och bakom mig stängs dörrarna !!!! Jag var på tåget i 1 min och min syster står precis utanför redo att gå på!

I ca 30 SEK står tåget med stängda dörrar på perrongen , vi sliter i handtagen och skriker i panik att nån ska hjälpa oss, inget händer. Jag släpper handbagaget och slår med all min kraft på rutan med min knytnäve för att få uppmärksamhet av passagerare samtidigt som jag håller min nyfödda son i andra handen, mitt hjärta slår galet fort och mina tårar sprutar ! 

På tåget är nu hans vagn och resväska med kläder, mat , blöjor och nappar och medicin . Tåget vi skulle åka med börjar rulla och vi springer med en bit samtidigt som vi skriker och bankar på tågets fönster, inget händer och tåget ökar farten och försvinner iväg. Där står vi i den iskalla blåsten med en bebis , en hund och våra väskor , jag gråter så mkt att jag knappt kan se. Kan inte släppa tanken att Lennox kunde varit i vagnen , att han kunde varit på tåget själv och kvar står vi på perrongen! Min puls rusar och jag kan knappt andas , tanken gör mig skräckslagen !

En kvinna ropar att vi ska springa in på Östgötatrafikens kontor och vi greppar våra saker och springer dit , vi möts av en vänthall och långa köer . Vi tränger oss fram till kassan och ber om hjälp men ingen kan kontakta tåget. Dom ber oss ringa SJ men jag kan inte ringa då jag knappt kunde prata , mina tårar forsar ner för kinderna . Vickan ringer och det är 66 personer i kö!! Jag får panik igen och vi beger oss till vänthallen (där SJ haft sitt kontor tidigare men tydligen lagt ner sen 3 år )och springer in på Pressbyrån . Butiken är SJ ombud och säljer biljetter men kan inget mera göra. Dom erbjuder sig att försöka tings SJ kundtjänst och lyckas komma fram , jag får telefonen och berättar vad som hänt till killen på kundtjänst .Han lyckas få kontakt med personalen på tåget som ser vagnen och övervakar den samt låste om Lennox väska . Dom garanterar att överlämna vagn och väska p på perrongen på plats i Malmö till den som kommer och hämtar sakerna.

Min syrra ringer samtidigt vår pappa som släppt av oss på stationen en tim tidigare och nu befinner sig hos mamma på Linköpings sjukhus . Han hämtar upp oss och vi åker hem (10 mil) till Södra vi igen.

Där lånar vi en bil och kör hem 43 mil med dunkande huvudvärk ….

Tack SJ , ni har återigen visat hur värdelösa ni är! Har gått vidare med detta till diverse tidningar , ni kommer inte undan med detta!

Skickat från min iPhone